Senaste nyheter fra Work & Travel Company

Läs om Camillas volontärresa med lejon i Zimbabwe

Mon, 14 May 2012 10:04:15 GMT

Jag heter Camilla och är 37 år gammal. Jag har alltid älskat kattdjur, oavsett om det varit vanliga små katter eller stora lejon. Genom denna resan så gick alla mina önskningar i uppfyllelse. Vissa tyckte jag var galen och vissa blev avundsjuka på min resa.

Välkommen hem, hur har du haft det på Lion Breeding i Zimbabwe?
Tackar tackar. Jag har haft en så sjukt bra resa, trodde inte det var möjligt att man kunde uppleva allt det jag gjort på den här tiden =). Jag är så tacksam att jag fått vara med om detta.

När du landade, var det någon som hämtade upp dig?
Eftersom jag hade varit på lejonprojektet i Victoria Falls först, så tog jag bussen därifrån ner till Lion Breeding projektet. Och det gick hur bra som helst. Det var riktigt fina lyxiga bussar som till och med hade luftkonditionering. Bussturen tog cirka 7-8 timmar. När jag väl kom fram kom en kille från projektet och hämtade upp mig och körde mig den sista biten. Allt gick jättesmidigt och lätt och jag var inte ett dugg nervös av att ta mig med buss den sträckan. Allt gick precis som det skulle.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Mycket bra, det var en grundlig introduktion, vi gick igenom alla arbetsuppgifter och allt vad detta innebar, varför vi var där, vad vi kunde göra för nytta och varför vi verkligen behövdes. Efter detta fick jag hälsa på personalen och de andra volontärerna, därpå var det dags att presentera mig för "Lewa" och "Laili" – två lejonhonor som var hur vackra som helst och som också blev lite av mina favoriter.

Du valde att volontärarbeta i två veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
njaaaaa, nästa gång jag åker så kommer jag definitivt stanna längre. Det är inte så lätt att veta hur länge man bör vara iväg, men det är lätt att vara efterklok..när jag tittar tillbaka på min resa så hade jag lätt kunnat stanna 4 veckor på respektive projekt. Det var så himla underbar att jag nästan får ont i magen nu när jag är hemma – jag vill tillbaka!

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär på lejonprojekten?
Alla projekten har samma syfte, att bevara lejonen, öka mängden lejon i Afrika eftersom det drastiskt visat att lejonantalet sjunkit. Visste ni att det fanns ca 200.000 lejon 1975 och 2002 fanns det bara ca 30000 lejon kvar, med andra ord har det sjunkit med ca 85% på cirka 30 år. Skrämmande, fruktansvärt! Att vara volontär visar att man vill hjälpa till att ändra på detta. En del av de huvudsakliga uppgifter var allt från att gå på lejonpromenader, förbereda maten, städa, klippa, trimma skura deras inhägnader så att dem ska ha det bra, göra leksaker till lejonen gjorda direkt från naturen, research, day/night encounter (vilket innebär att man får följa med lejonen ut i deras egna miljöer och jaga) och även hjälpa och assistera kunder som kommer på dagsbesök. På detta projekt får man även hjälpa till med både hästar och elefanter vilket var en härlig kombination av arbetsuppgifter och djur.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Ja massor, självklart sprang det runt apor lite här och var, men även utanför ens boende fanns det Zebra, Giraffer, Gnuer, Kudo, olika sorters av Antiloper och många andra djur som jag inte ens kan översätta i svenska termer. Sen fick man ju även arbeta med både hästar och elefanter. Det ända jag faktiskt aldrig fick se var bufflar, men jag antar att jag få spana in dem nästa gång.

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Varje morgon började tidigt, jag steg upp cirka 0600 varje dag och vid 0630 började första lejonpromenaden som varade 1,5-2 timmar, därefter en god behövlig frukost. Aktiviteten efter detta och som varade fram till lunch kan ha varit tex att städa lejonens stora inhägnader. Det är ganska hårt och tufft jobb men det är värt varenda svettdroppe. Efter lunch var man kanske lyckligt lottad att få följa med på research eller tex en night encounter. Varje kväll precis innan middag höll projektledaren möte för alla volontärerna, detta för att man skulle veta schemat inför morgondagen, eller om man behövde ta del av någonting som hänt under dagen. Eftersom varje dag började väldigt tidigt så la man sig också tidigt, hade man tur så klarade man att hålla sig vaken fram till kl 2100.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Ja det tycker jag. Jag visste ju att man skulle få vara nära djuren, men jag trodde aldrig att man skulle vara så nära som man faktiskt var. Man gick liksom sida vid sida som om det vore en hund, och när lejonet gick framför en så kunde man hålla honom i svanen (såg rätt komiskt ut faktiskt). Jag älskade även research, att bara sitta och granska dessa majestätiska djur var helt underbart att få ta del och vara med om varför de gjorde på ett visst sätt, hur dominans funkar ute i det vilda, det var helt fantastiskt att se.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
fem poäng av fem möjliga. Maten, boendet, volontärerna, personalen, omgivningen och lejonen – projektet var verkligen i toppklass! Om jag måste säga något som var mindre bra så får det väl bli att närmsta stad låg lite långt bort och att man inte kunde ta sig dit själv. Dock anordnades en tur in till stan Gweru på lördagar och då fick man cirka 1-1,5 timme och vandra runt att gå på marknaden.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Jättebra.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Hmm det var en svår fråga, men jag antar att det var när jag var ute på en lion walk och vi stötte på en 3 meter lång Pytonorm som precis hade svalt en liten antilop. Ormen hade tyvärr dött men våra lejonen var inte långsamma med att få fram sina innersta instinkter, och visade oss att de verkligen hade ett sinne för jakt och höjdpunkten för lejonen blev ju när de fick smak av antilopen inuti ormen. En otrolig upplevelse som inte många får vara med om.

Du var även volontär på barn & lejonprojektet, hur var det?
Helt underbart! När man ser barnens ansikte lysa upp när man kommer för att leka med dem, eller bara för att ge dem lite extra hjälp med skolarbetet, då blir man själv så överväldigad med känslor. Att se barn ha dessa förhållanden är svårt men samtidigt väldigt lärorikt. En speciell dag var när vi bjöd in alla barnen som bodde på ett barnhem för att delta i massa aktiviteter, vi anordnade lekar, blåste upp ballonger, fixade mat och plus att de fick se lejonen, elefanterna och hästarna. Tänk att de bor här i Zimbabwe men de hade aldrig fått ta del av djuren på det sätt som vi tillät dem göra denna speciella dag. Det var magiskt att se. Både barnen och vi somnade med ett smile på läpparna denna kväll vill jag lova.

Vilka arbetsuppgifter hade du ?
Det var flera, ibland fick man vara med i klassrummen och hjälpa dem i deras skolarbete, man fick till och med hålla egna lektioner. I början var det svårt men efter en kort tid lossnade det och man kände att det blev hur naturligt som helst. Vissa barn hade skriv och lässvårigheter, så man fick lägga lite mer tid på dessa barn. Det var kul och spännande att få lära känna barnen och få se hur de verkligen utvecklades. Varje gång man steg in i klassrummet lös deras ansikten upp. På rasterna lekte man med barnen allt från att spela fotboll till att bara sitta och prata. Dagarna var intensiva men väldigt väldigt lärorika.

Upplevde du Zimbabwe som ett säkert land att vistas i?
Ja det tycker jag. Kände mig aldrig orolig, aldrig otrygg på något vis. Jag vet ju att Zimbabwe har haft en del oroligheter men det var inget som jag kände av alls. Och när jag pratade med lokalbefolkningen så berättade dem att det numera är tryggt att resa runt men självklart ska man inte gå själv i kvarter man inte känner till, samt inte vara ute och gå när det blir mörkt.

Vilket är det bästa minnet från resan?
Jag vet inte om jag kan svara på den frågan...men alla ljud, dofter – tänk er själva att vakna varje gryning och höra lejonens djupa rytande. Jag till och med gick ut och försökte få med ljuden på min mobiltelefon. Det var så mycket som var fantastiskt att jag inte kan nämna bara en .. sorry. Det får bli helheten i projektet i så fall, att jag fick ta del av detta är det bästa jag någonsin varit med om.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zimbabwe?
Ja självklart, och det har jag redan gjort också.

Mer om att volontärarbeta i Zimbabwe

Läs om Amelies volontärresa till Zambia

Fri, 04 May 2012 11:35:50 GMT

Jag är 38 år och arbetar som aktiehandlare på ett fondbolag där jag handlar aktier inom emerging markets. Jag är en mycket aktiv och sportig tjej som tidigare tävlat inom Athletic Fitness. Jag älskar djur och natur och fick med denna resa ut mycket av båda delarna.

Hur kom det sig att du valde att resa med Work & Travel Company till Zambia?
Jag tittade på olika alternativ, men valde WTC eftersom dom hade så mycket kunskap om de olika projekten och kunde berätta och svara på alla frågor jag hade. Det kändes tryggt att veta att det dom berättade var av egna erfarenheter.

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?
Mycket bra service! Jag mailade eller ringde om jag hade frågor och fick alltid snabb respons och mycket utförliga svar.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
Också mycket bra. Vi fick all den information vi behövde och annan information som var bra för oss att känna till.

Du valde att volontärarbeta i 3 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Ja, tillräckligt var det, men med facit i hand så hade jag gärna stannat längre. Två veckor hade känts alldeles för kort.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?
Vi var delaktiga i alla de arbetsuppgifter som ingick i det dagliga arbetet. Dessa var bl.a. följande: lejonpromendaer, "meat prep" (stycka, väga upp och lägga ut mat till lejonen), rengörning i & utanför inhägnaderna där lejonen befann sig, research av både lejon & elefanter, leta upp & ta bort snaror, åka ut till skolor & undervisa om projektet, "bush-walk" där vi fick lära oss om växt- och djurlivet i Afrika, tillverka leksaker till lejonen för att stimulera till aktivitet.

Fick du även möta andra vilda djur? Hur var det?
Vi hade både elefanter, giraffer, noshörningar och flodhästar runt knuten där vi bodde så det blev som en del av vardagen. Vi var dock tvungna att vara observanta och vi fick aldrig på egen hand promenera till och från vissa områden.

Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?
Dagarna var uppdelade i tre arbetsskift: morgon, förmiddag och eftermiddag. Morgonmöte ägde rum kl.06.45 då vi gick igenom dagens schema. Morgonpasset var mellan kl.07.00-08.30, sedan åt vi frukost kl. 09.00. Förmiddagspasset var mellan kl.10.00–12.30. Lunchen serverades från kl. 13.00. Eftermiddagspasset började 14.30. Arbetsdagen var slut runt 17.00 och middag serverades från 17.30. På arbetspassen gjorde vi något av de olika arbetsuppgifterna som jag beskrivit ovan.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?
Ja

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Över mina förväntningar

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Säkerheten var mycket bra.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Definitivt lejonpromenaderna, men även de aktiviteter jag gjorde på fritiden.

Reste du runt något i Zambia / Victoria fallen / Zimbabwe? Hur var det, gjorde du någon utflykt?
Jag gjorde följande:

River rafting i Zambia
Gorge Swing i Zambia
Victoriafallen i Zambia
Safari Chobe i Botswana

Upplevde du Zambia som ett säkert land att vistas i?
Ja

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?
Mycket bra!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort i Zambia?
Ja, absolut!

Mer om att volontärarbeta i Zambia

Läs om Marcus volontärresa till Sydafrika

Thu, 03 May 2012 09:10:46 GMT

Välkommen hem, hur var din volontärresa i Sydafrika?
Tack, resan var helt magisk! Jag har fått uppleva så grymt mycket på "bara" fyra veckor! Simmat med vithajar samtidigt som jag lärt mig otroligt mycket om det mystiska livet under ytan. Dessutom har jag träffat massor med andra sköna volontärer som också var där för samma sak och genom dom har jag också fixat gratis boende under sommar OS i London :).

Hur kom det sig att du valde att åka på en volontärresa med djur?
Jag har tidigare backpackat i Australien & Nya Zeeland, tågluffat i Europa, varit på charterresa samt volontärarbetat på barnhem i Thailand. Den här gången ville jag komma nära djurlivet. Att jag valde just vithajsprojektet är för att jag alltid tyckt att hajar är en spännande varelse och djurlivet under ytan har alltid lockat mig! Valet var därför ganska enkelt.

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?
Perfekt. När jag kom till Kapstaden möttes jag upp av en från vandrarhemmet och hade min första natt där. På kvällen ringde dom från vithajsprojektet och bestämde tid för upphämtning dagen därpå. Allting gick jättesmidigt.

Du valde att åka i april, hur var vädret & projektet då?
April är Sydafrikas höstperiod vilket gör att det blir svalare och svalare inför deras vinter (läs sol och 25 grader varje dag). När vi dök var sikten i vattnet väldigt bra, men det kunde skifta väldigt snabbt beroende på vinden. Vi volontärer fick lära oss snabbt att det var vädret som styrde hur dagarna såg ut.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?
På introduktionen fick vi lära oss mer om organisationen, hur dom jobbar för att hjälpa/lära sig mer om vithajen och vad som förväntades av oss volontärer. Vi fick även all praktisk information som var bra att veta.

Du valde att volontärarbeta i tre veckor, var detta en lagom tid tyckte du?
Tre veckor var en bra tid att vara iväg. På den tiden hinner man att komma in i projektet och verkligen förstå sig på forskningen, man kommer närmre vithajen och man hinner också få känslan av att man gör nytta. Hade jag kunnat, så hade jag nog stannat några veckor till :).

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?
Varje dag utgår två eller tre båtar där turister har bokat upp ett burdyk. Som volontär var vår huvudsakliga uppgift att ta hand om kunderna så att dom hade det bra och kände sig förbereda inför sitt möte med vithajen. Dessutom hjälpte vi till med att forska kring de vithajar som fanns runt båten genom att föra statistik, fota och filma. På eftermiddagen, var vi med om föreläsningar, diskussioner och förde in statistik i marinbiologernas system. Det var en fantastisk känsla att jobba nära förväntansfulla turister inför deras livs äventyr. Vi uppfyllde drömmar samtidigt som jag själv levde i en dröm!

Dök du med hajarna? Hur var det?
Klart att jag gjorde och känslan var helt obeskrivligt! När jag väl stod och stampade inför mitt första dyk så var adrenalinet på topp. Vi var sex personer i buren samtidigt och när besättningen sa "dyk & titta vänster", då dök jag ner blickade åt vänster, men ingen haj. Snabbt tittade jag åt höger och det kan inte ha gått mer än två, tre sekunder förrän jag tittade åt vänster igen. Då kom en fyra meter lång vithajshona från ingenstans och simmande några centimeter ifrån buren, hjärtat pumpade. Sen hade vi sju stycken nyfikna hajar runt båten och jag hann se alla!

Hur såg en "vanlig" dag ut på projektet?
Jag gick upp vid åtta, tog en kopp kaffe satte mig vid uteplatsen och kände doften av hamnen. Bara det var en underbar känsla. Vid niotiden gick vi volontärer till samlingshuset för att förbereda första turen. Båten sjösattes vid tio och vi fick tre spännande timmar med turisterna, hajarna, och besättningen. Eftermiddagen var antingen med andra båten eller att vi jobbade med forskningen. Sen på kvällarna umgicks alla volontärer, ibland gick vi även ut och drack några öl och åt på restaurang i stan.

Fick du vara med vithajarna på det sätt som du förväntat dig?
Innan jag åkte så hoppades jag på att få se någon haj genom burdyk, men att nästan varje dag få studera, analysera och vara nära dom var grymt fräckt, över förväntan.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?
Vi svenskar är väldigt organiserade och har man bestämt en tid så är det den tiden som gäller! I Sydafrika fick jag lära mig att kulturen är lite annorlunda och lite mer "det löser sig", vilket jag hade svårt med till en början, men som jag kan sakna idag. Mina förväntningar av projektet var att få lära sig mer om livet under vattnet & framförallt om vithajen, vilket överträffade mina förväntningar.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?
Jag kände aldrig att det var osäkert på något sätt.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?
Att få dyka ner och se en fyra meter lång vithaj var så att adrenalinet rusade rejält. Men jag kan också sakna den dagliga kontakten med förväntasfulla, nervös, sjösjuka och härliga turister, som i sig gjorde min resa speciell. Sen lärde jag mig så otroligt mycket om djurlivet som jag tidigare inte visste, vilket var en fantastisk höjdpunkt bara det.

Hur många volontärer var ni på projektet?
Vi var sex volontärer från England, Tyskland och Holland. Sen var där också fyra marinbiologer som var specialiserade inom olika områden.

Du reste runt en vecka i Sydafrika efter projektet, hur var det?
Sydafrika är helt klart en av mina favoritdestinationer och man kan göra allt där! Jag hyrde en bil och utforskade Kapstaden till Port Elizabeth. Mitt första stopp var en bro, Bloukrans Bridge, som mest är känt för sitt 216 m Bungy Jump. Adrenalinet pulserar bara jag tänker på det. Jag gjorde även ett stopp i surfingparadiset Jeffreys Bay och kastade mig ut på några fina vågor. Innan hemresan hade jag några dagar i Kapstaden med sol, bad & shopping.

Upplevde du Sydafrika som ett säkert land att vistas i?
Som volontär fick jag hjälp under hela projekttiden och på så sätt kände jag mig aldrig osäker. Okej, man ska tänka på att inte skylta för mycket med sina värdesaker. Men under mina fyra veckor i Sydafrika var jag aldrig med om någon incident. Det skulle dröja enda tills i min hemstad, Helsingborg. Det första jag såg på centralstationen var några vakter som bar iväg två bråkstakar. Jag antar att det kan hända saker varsomhelst.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Sydafrika?
Lätt! En av de bästa upplevelserna jag har haft.

Mer om att volontärarbeta i Sydafrika

Skicka ett mail till Marcus

Kontoret håller stängt 1 maj

Mon, 30 Apr 2012 10:16:49 GMT

Öppettider:
30 april 08.00 - 13.00
1 maj Stängt

Läs om Melissas volontärresa till Ghana

Wed, 29 Feb 2012 14:40:23 GMT

Melissa Mårtensson, 18 år, går nu sista året på en gymnasieskola i Malmö. Efter studenten planerar Melissa att åka till Norge för att sommarjobba och istället för att läsa vidare ska hon försöka resa runt så mycket som möjligt. Hon hoppas också någon gång igen få chansen att träffa sin Ghanesiska familj som gjorde hennes volontärresa till ett minnesvärt äventyr.

Hur kom det sig att du fastnade just för en volontärresa?

Jag har länge varit intresserad av att resa och upptäcka nya kulturer & andra världsdelar. Eftersom Afrika är en kontinent som är väldigt omtalad men som egentligen inte många åker till kände jag för att utmana mig själv och åka dit. Samtidigt ville jag inte bara åka på semester, utan vara till hjälp och arbeta. Att åka på volontärresa kom jag att tänka på när samtalet om projektarbete dök upp i skolan.

Hur kom det sig att du valde att resa med Work & Travel Company till Ghana?

Jag beslutade mig för att åka till Ghana eftersom det anses vara mer säkert än andra afrikanska länder. Efter det beslutet letade jag runt på internet om landet och priser på organisationer som kunde hjälpa mig med de mest nödvändiga detaljer för en tjej som inte innan hade gjort en längre resa helt ensam. Work & Travel Company dök upp väldigt mycket under sökandets gång och priserna var inte så höga jämfört med andra. Jag läste kommentarer om andra som hade åkt med organisationen och alla var väldigt positivt inställda. Det var en stor del av anledningarna till varför jag åkte med Work & Travel och jag har inte ångrat mig!

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Servicen var riktigt bra, inget att klaga på. Jag var lite sent ute när jag väl valde att boka eftersom jag hade sökt stipendier och som jag inte fick reda på om jag hade fått förrän i mitten av november. Jag planerade att åka i december. Så Work & Travel Company fick ordna det väldigt hastigt och snabbt åt mig. Men det var inget större problem, det gick ändå smidigt till och jag fick all hjälp jag behövde när jag ville.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

I början tänkte jag inte ha en introduktionsvecka då jag ville ha så mycket tid som möjligt på mitt projekt men efter att ha läst vad vi skulle göra och att man fick väldigt mycket användbar information om både land och projekt valde jag att ha den ändå. Det var ett bra val eftersom man lärde sig en hel del. Träffade också nytt folk som jag umgicks med under veckan och hade några väldigt trevliga stunder med. Under introduktionsveckan fick man lära sig väldigt mycket om allt möjligt. Laga till en ghanesisk maträtt, dansa, spela på trummor, några användbara ord och hur man skulle uppföra sig i landet. Men också fick vi lektioner om både geografi, historia, religion etc. Det var väldigt användbart!

Du valde att volontärarbeta i 4 veckor på barnhem, var detta en lagom tid tyckte du?

Innan jag åkte kommer jag ihåg att jag tyckte det verkade så länge. Idag säger jag, det var alldeles för kort tid. Jag trivdes så bra och jag antar att det var den största anledningen till att tiden, dagarna gick så fort. Nu hade jag helst velat ha haft 3 månader där, för att ha mera tid med familjen men också för att ha mer tid att se mig runt i landet. Det var en del sevärdheter som jag ville se som jag inte hann med.

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?

Min huvudsakliga uppgift som volontär på barnhemmet var enligt min åsikt att vara där för barnen, lära känna dem, leka och göra vardagen roligare. Vara munter varje dag fast man kanske var nedstämd. Det var fantastiska barn så det var inte svårt att vara glad i närheten av dem.

Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?

Måndag till fredag gick jag upp klockan sex varje dag (Detta var sent enligt dem) de brukade oftast gå upp vid fyra. Sedan började dagen med att jag badade de minsta med en badlapp, tvålade in dem, smörjde in dem med en återfuktningskräm mot den stekande solen som var hemmagjord. Tog på dem deras skolkläder, följde de lite äldre barnen till skolan, det var dem som inte var tillräcklig gamla för att ta sig över på den stora vägen till skolan. Kom hem, tog med de minsta till ett sorts daghem. Fick bära en på ryggen så jag kunde ta med dem alla. Det var fyra småbarn som skulle till detta barnhem. En helt oförglömlig upplevelse och erfarenhet. Efteråt kom jag hem och var egentligen ledig men om jag ville och kände för det kunde jag få hjälpa till med att förebereda maten, diska, tvätta kläder(i en balja)städa etc. När klockan var halv två var det dags igen att hämta barnen från skolan. Klockan två var det dags att hämta de yngre barnen från barnhemmet. Därefter var jag ledig. Men eftersom barnen alltid var i närheten blev det ändå att man umgicks med dem resten av dagen. På så vis kom man väldigt nära dem.

Fick du hjälpa barnen på det sätt som du förväntat dig?

Ja, mestadels. Jag hade läst dokumenten jag hade fått hem om familjen och vad mina arbetssysslor kunde vara och det stämde i sin helhet. Dock hade jag svårt att ibland veta när jag var ledig. Redan under första dagen tog min "mama" upp om vad jag skulle tänka på och vad som gällde hemma hos dem, så det var väldigt klart vad som gällde. Jag var ledig under lördagar och söndagar men eftersom barnhemmet låg precis bredvid kunde jag inte riktigt koppla av med att inte göra ingenting då jag alltid hade möjligheten att vara med barnen.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Innan jag åkte försökte jag inte ha några förväntningar alls för att inte bli besviken eller för att bli positivt överraskad. Minns bara att jag var så glad över att dagen äntligen hade kommit och jag skulle iväg på ett äventyr jag sent skulle glömma, hur det än slutade.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Oj, väldigt svårt... Hela resan är minnesvärd och gör den komplett. Men får ta upp två höjdpunkter som gjorde hela resan lite mer värdefull. Jag åkte under julmånaden så jag firade julafton med hela familjen. Det var en underbar dag, under hela dagen kom det olika besökare till familjen för att ge dem julgåvor för att visa sin uppskattning över det aktningsvärda arbetet de gör för barnen. Stämningen var alltid bra men den dagen var det extra hemtrevligt och roligt. Julmiddagen firades med att alla satt med varandra, tänk dig 23 barn, familjen och familjens egna barn som hade kommit hem från sitt campus, äta tillsammans ute under en stekande sol och äta kyckling med ris. Den andra stora höjdpunkten var när vi gjorde en utflykt till "the Monkey Sanctuary" och Kintampo falls. Vi reste med en mini van i några timmar med barnen som sjöng trummade med en liten "resetrumma" svårt att beskriva men jag ler åt minnet för det var en sådan glädjande stund för oss alla att ge oss ut på ett litet äventyr.

Hur många volontärer var ni på projektet?

I två veckor var det bara jag som var på projektet. Under min sista vecka kom det dit en ny tjej från Holland som skulle stanna i 5 månader. Men jag trivdes med att vara ensam med familjen, lättare att lära känna dem.

Reste du runt något i Ghana? Hur var det, gjorde du någon utflykt?

Eftersom jag var i Ghana under "bara" en månad blev det inte så mycket resande. Jag var i huvudstaden Accra under introduktionsveckan och därefter i Techiman där familjen och barnhemmet låg. Dock anordnade jag en utflykt för alla barnen till den populära turistattraktionen "the Monkey Sanctuary" och det populära vattenfallet Kintampo falls. Det var en upplevelse utöver det vanliga och underbart att få chansen att åka dit med barnen.

Upplevde du Ghana som ett säkert land att vistas i?

Ja, för det mesta. Men som till alla nya ställen man åker till känner man sig ibland lite osäker och sårbar eftersom man inte känner till platsen så bra. I ett land som Ghana är man speciell för sin hudfärg och också mer uttittad. Ibland kan uppmärksamheten kännas obehaglig men det var absolut ett land man kunde känna sig säker i. Folket var mycket vänliga och bemötande.

Hur fungerade upphämtningen på flygplatsen?

Det var smidigt. Det gick väldigt snabbt. Jag anlände till flygplasten i Accra, hämtade min packning, ordnade med visum och gick mot utgången. Väl där stod någon och väntade på mig med en skylt, vilket jag hade fått reda på innan avresan. Skulle det bli något problem hade jag också fått nummer att ringa till. Det var väldigt förberett och organiserat. När det var dags att resa hem behövde man ta sig själv till flygplatsen men också här gick det väldigt smidigt till. Från introduktionsveckan och under den tiden man varit i Ghana kände man sig väldigt världsvan. Jag tog helt enkelt en taxi!

Hur kändes det att åka hem?

Jag minns det så väl än idag efter en månad. Jag tyckte så mycket om min familj som jag bodde hos. Barnhemmet som var mitt projekt låg precis intill och dem utgjorde en enda stor familj på 30 personer. Jag kom så nära barnen och det var ingen som jag tyckte illa om. När jag skulle åka till bussen som skulle ta mig till Accra var det en pojke som jag hade kommit extra nära vid bilen och grät, vid den stunden bestämde jag mig för att jag måste ta mig tillbaka någon gång. Måste träffa dessa underbara människor igen som jag nu lärt känna.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Ghana?

Absolut! När jag åkte på den här resan lärde jag mig mycket om både mig själv och andra. Vilket projekt eller land man än väljer att åka till så kommer man garanterat att ha ett bra äventyr. Genom att göra sitt bästa för andra människor, barn & djur är man till stor hjälp fast det ibland inte känns så. Ibland kan det hjälpa med att bara vara närvarande och visa sin "värme".

Mer om att volontärarbeta i Ghana

Läs om Amandas volontärresa till Sydafrika

Tue, 24 Jan 2012 09:45:52 GMT

Jag heter Amanda Sköldbäck, är 18 år och går tredje året på naturvetenskapliga programmet i Ängelholm. På fritiden blir det mest plugg och träning. Jag älskar att uppleva nya saker och ta del av andra människors historier vilket gjorde sydafrika till ett perfekt val för mig. Vithajen finns just nu, för oss att njuta av den. Det är vårt ansvar att förhindra dess utrotning och att vara ute på havet har alltid varit något jag verkligen tyck om att göra, vilket var en av anledningarna till att jag trivdes som en fisk i vattnet på projektet.

Hur kom det sig att du valde att resa med Work & Travel Company till Sydafrika?

Work & Travel hade jag hört i från andra var en riktigt bra organisation att resa med vilket gjorde att jag gick in på deras hemsida och tittade runt. Jag hörde av mig och två dagar senare fick jag en kontaktperson, detta var 10 månader innan min resa och sedan dess hade vi en regelbunden kontakt och jag fick otroligt mycket värdefull hjälp. En anledning till att jag valde just W&T var att projekten på hemsidan var väldigt tilltalande och där fanns något för alla!

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Underbar och otroligt avgörande. Jag fick hjälp med allt möjligt och det var tack vare det som min resa blev så fantastisk som den blev.

Hur upplevde du introduktionen på projektet?

Den var mycket bra. Vi fick bra information om vad som skulle hända, vad vi skulle göra och vad som vi kunde förvänta oss av vår tid där. Vi fick värdefull information som gjorde det möjligt för oss att snacka med kunderna och ge dem vad som förväntades.

Du valde att volontärarbeta i 4 veckor, var detta en lagom tid tyckte du?

Det var en optimal tid. Man är garanterad att få gå ut på båten en hel del gånger och man lär känna alla som en liten familj. Eftersom vädret avgör hur ofta man kan ta sig ut med båten var det perfekt att vara där en månad för att få garaterad tid och för att man fick tid att lära sig och sätta sig in i deras forskning. Som var super intressant!

Vad var er huvudsakliga uppgift som volontär?

Att hjälpa till med det som rörde kunderna. Allt från att vika våtdräkter till att hjälpa folk som var sjösjuka. Detta låter säkert för många inte så lockande, men vi var definitivt inte vår enda uppgift. Vi fick gå ner i buren, hjälpa till med forskning, ta kort på hajar och njuta av vår tid där.

Dök du med hajarna? Hur var det?

Ja det gjorde jag och det var fantastiskt galet underbart! Det var det absolut bästa jag någonsin gjort, adrenalinet pumpar och man får se dessa vackra varelser på otroligt nära håll.

Hur såg en "vanlig" vecka ut på projektet?

En vanlig vecka under tiden jag var på plats innebar ca. 14 turer per vecka. Man spenderade ca 11-12 timmar arbetandes varje dag. Vi tog oss också runt lite omkring, besökte barer, sevärda platser och hängde alla tillsammans i volontärshuset. Det är långa dagar med hårt arbete men det var mer än värt det!

Fick du vara med vithajarna på det sätt som du förväntat dig?

Bättre! Jag hade aldrig förväntat mig att de skulle komma så nära buren. Flera gånger kom de så nära att de rörde buren och kom även med öppen mun rakt emot oss för att försöka ta tag i betet. Super coolt!

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

När jag åkte ner hade jag förväntat mig att vara ute på en båt några timmar om dagen och sedan skulle man gå hem och lägga sig och det var det. Det skulle vara "dom" anställda och "vi" volontärer. Men HA, där fick jag. Redan i från första dag kände man sig som en i gänget vilket hjälpte mig otroligt då jag reste själv. Och vi gjorde utflykter och mycket annat roligt då vi inte var på båten

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Alla på plats kunde sina saker och jag kände mig aldrig otrygg varken av eller på båten. Man var hela tiden omringad av människor som gjorde allt för att man skulle kunna njuta av sin tid där. Så jag kände aldrig att min säkerhet var underprioriterad.

Vad var den stora höjdpunkten på din volontärresa?

Att få ta del av och hjälpa till med det som de jobbar och kämpar för. Man kände sig fruktansvärt uppskattad och välkommen i deras land och fick känslan av att man kan visst vara en person för att göra skillnad. Nu vill jag bara fortsätta det arbete som fanns där och upplysa andra om hur verkligheten ser ut och hur vi kan hjälpa till.

Hur många volontärer var ni på projektet?

I början var vi 7 stycken, sedan 5 och tillslut var det 2.

Reste du runt något i Sydafrika? Hur var det, gjorde du någon utflykt?

Jag valde även att boka en safari genom Work & Travel Company som tog mig till Krugerparken efter min tid på projektet, vilket var fantastiskt. Tillsammans på projektet åkte vi till vackra städer och ställen runt omkring där vi dels fick träffa lokalbefolkning och titta på vackra solnedgångar.

Upplevde du Sydafrika som ett säkert land att vistas i?

Absolut! Jag hade fått höra att allt var så farligt, man kommer bli rånad, alla kommer vara ute efter dig blablabla. Men allt handlar om lite vett ifrån ens egen sida. Man går tex inte uppe med sin dyraste kamera och visar den inför allt och andra men det hade man inte gjort oberonde av vilket land man åkt till. För mig kände jag mig aldrig hotade utan snarare välkommen och trygg.

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?

Det fungerade hur bra som helst. Dom stod där när jag kom fram och släppte av mig i tid. Väldigt smidigt.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Sydafrika?

Jag skulle rekommendera alla att någon gång i livet åka på en, om inte samma, liknande resa. Jag har inspirerats, utvecklats och haft hur kul som helst. Att göra något annat än att åka på en svensson-semester någonstans är det bästa jag någonsin gjort

Mer om att volontärarbeta med vithajar

Läs vårt senaste nyhetsbrev här...

Tue, 20 Dec 2011 09:47:27 GMT

Nyhetsbrev december 2011

Jobbstatistik från Australien, november - 624 jobb förmedlades!!

Wed, 14 Dec 2011 14:31:17 GMT

För mer information besök: http://www.worktravelcompany.se/news-ind.cfm?NewsID=22

December & januari special Namibia - Spara 4000kr

Tue, 15 Nov 2011 08:15:55 GMT

Önskar du en annorlunda julafton i år? Eller vill du komma ifrån januarikylan i kalla Sverige?

Vi ger dig hela 4000 kr i rabatt på en fyra veckors vistelse under december på vårt Noaks arkprojekt . Detta erbjudandet ger dig chansen att fira jul, eller nyår med djuren på Noaks Ark i Namibia.

2 veckor: 12 900 kr + flygbiljett (ordinarie pris: 13 900 kr)
3 veckor: 17 900 kr + flygbiljett (ordinarie pris: 19 900 kr)
4 veckor: 21 900 kr + flygbiljett (ordinarie pris: 25 900 kr)

Ta chansen att registrera dig du också! Det finns begränsat anta och först till kvarn gäller, God Jul & gott nytt år!

Volontärarbeta i Namibia

Se Marcus & Julius nya videoblogg från Costa Rica (v.43)

Mon, 24 Oct 2011 09:24:23 GMT

Varje veckan kan du följa deras volontäräventyr!

Kom till videobloggen genom att klicka här..

100 st extra visum till Kanada för i år!

Wed, 12 Oct 2011 10:06:13 GMT

Visumen tog slut i början av oktober, men vi kan nu med glädje meddela att vi kommer att få 100 st extra visum för i år. Många står redan i kö för dessa, så vill du iväg innan årsskiftet vänta inte för länge med att boka din resa. Du betalar först en handpenningsfaktura 2700/3200 kr och inte förrän 3-4 veckor innan avresa behöver du betala slutfakturan. Så du har på så sätt gott om tid att spara ihop till en reskassa.

Läs mer om vårt Kanadapaket här

Läs om Amelies volontärarbete i Costa Rica

Mon, 19 Sep 2011 10:50:35 GMT

Välkommen hem från Centralamerikas juvel, Costa Rica!

Hur har du haft det?

Jag har haft det bättre än vad jag någonsin hade kunnat tänka mig. En fantastisk upplevelse som jag nu i efterhand är så otroligt glad över att jag tog tag i och genomförde. Att jag dessutom genomförde projektet alldeles på egen hand gör att det hela känns extra bra.

Ditt äventyr började med en spanskkurs, hur gick det?  

Det gick förvånansvärt bra. För det första var det oerhört skönt att få någon form av rutin på vardagen men innan jag väl kom dit var det både nervöst och lite förvirrat. Väl på plats fick jag en underbar lärarinna som heter Alexandra. Hon gjorde klart för mig att detta var en kommunikationskurs och att vi framförallt skulle få igång mitt tal. Redan efter första lektionen var all nervositet och förvirring som bortblåst, jag fick bekräftat för mig själv att jag kunde betydligt mer spanska än vad jag själv trodde.

Hur bodde du under din tid i skolan?

Jag bodde hos en dam vid namn Janira. Hon bodde i ett litet hus i Guadalupe vilket är en förort till huvudstaden San José. Jag hade ett eget rum men delade huset med Janira, hennes man och tre amerikanska tjejer som alla var där för att volontära och studera. Guadalupe hade väldigt bra bussförbindelser och jag kunde ta mig till San José på 15 minuter.

Efter den inledande spanskkursen så började din projekttid på ett barnhem, hur var tiden där?

Tiden på barnhemmet kändes väldigt intensiv även om jag inte jobbade särskilt många timmar per dag. När jag väl var på barnhemmet ville jag verkligen anstränga mig till det yttersta för att ge barnen så mycket som möjligt under den korta tiden jag hade där. Kanske var det de som gjorde att jag uppfattade projekttiden som så pass intensiv, men enligt mig var det absolut värt att anstränga sig det där lilla extra för barnens skull.

Vad var din uppgift på projektet?

Jag jobbade endast under förmiddagarna och fram till precis efter lunch. Min uppgift var att underhålla dem, ge dem kärlek men framförallt ge dem min tid. Vi målade, ritade, spelade boll, lade pussel och lite då och då tog vi dem på utflykt till parken. En av dagarna fick jag även förtroendet att tillsammans med en av lärarinnorna ta alla barnen till badhuset för simlektion. En annan dag var barnen redan iväg på utflykt när jag kom och då fick jag hjälpa till med att putsa fönster, städa barnens garderober och laga lunch. Varje dag avslutades med att hjälpa barnen under lunchen, dem yngsta matade jag och de lite äldre höll jag bara sällskap och såg till att dem åt sin mat.

Var det fler som jobbade på samma barnhem som du?   

De första dagarna var jag själv med lärarinnan men i slutet av min första vecka kom det en tjej och en kille från San José som både kunde engelska och spanska. Andra veckan kom det faktiskt två tjejer från Europa, en från Schweiz och en från Österrike. Dem var hur trevlig som helst och vi kom bra överens allihop.

Fick ni ledigt någon gång? Och i så fall vad gjorde ni då?

Jag var ledig varje fredag, lördag och söndag. Min första helg åkte jag runt och såg till att jag fick se de, enligt mig, viktigaste sevärdheterna runt San José med omnejd. Jag besökte flera vulkaner, varmvattenkällor och naturreservat men även lokala museer, marknader, etc. Min sista helg begav jag mig till kusten vid stilla havet där jag tog surflektioner, vandrade och njöt av lite bättre väder. Jag var även ledig under eftermiddagarna, dem spenderade jag med mina amerikanska vänner som jag träffat på planet från Atlanta. Vi gick på bio, hoppade bungyjump och umgicks. Kvällarna spenderade jag hemma med tjejerna då vi kom så bra överens och du är ganska trött efter en hel dags aktiviteter. Men det blev även en hel del utgångar på San José och San Pedros nattklubbar då vi träffade varandras vänner som vi lärt känna på olika håll.

Träffade du mycket folk under din tid som volontär?

Det gjorde jag verkligen. Redan på planet från Atlanta träffade jag en kille som på plats introducerade mig för sina vänner. Dem kom jag att umgås med hela resan och vi har kontakt även idag tack vare Facebook och mail. De amerikanska tjejerna som jag bodde tillsammans med kom jag även väldigt bra överens med. Vi hittade på helgaktiviteter tillsammans, speciellt dem resor som varade över några dagar.

Vad var höjdpunkten på din resa?

Det är svårt att nämna en höjdpunkt då jag hann med så otroligt mycket med tanke på hur kort tid jag egentligen var där. Måste jag nämna en sak så måste det nog vara att jag träffade så otroligt mycket nya människor som jag faktiskt kom riktigt nära. Vi har som sagt kontakt fortfarande och planerar att träffas redan nu i höst samt nästa sommar.

Vad är det som är så fantastiskt med att volontärarbeta med människor?

Framförallt att du får något i gengäld direkt. När du kommer till din arbetsplats möts du av kramar i mängder, när du leker med barnen får du ett leende tillbaka, och när dina timmar är över längtar du redan efter nästa arbetsdag - för att du vet att du får något tillbaka omedelbart. Människor uppskattar alltid all sort av volontärarbete men genom att arbeta med människor får du bekräftelse på den uppskattningen direkt till dig själv.

Skulle du kunna rekommendera resan till andra och i så fall varför?

Absolut, det är något av de bästa jag gjort och kommer bli något av det bästa du kommer göra. Att göra en resa som detta ger dig så otroligt mycket på plats, när du kommer hem och känner att du klarat av det, men även efteråt. Jag har redan, bara två månader efter min resa, fått väldigt bra respons från både arbetsgivare på ett nyss sökt jobb och lärare som håller i projektarbete, de säger att en merit som denna väger tungt i en så pass ung ålder som arton år.

Tack för din stund och tack för att du valde att resa med oss på Work & Travel Company

Mer om volontärprojekten i costa rica

Nya priser för 2012!

Fri, 16 Sep 2011 14:38:40 GMT

Nu kan vi presentera våra nya och billigare priser inför 2012. Vi har jobbat hårt för att försöka sänka de flesta av våra programpriser, så att du som resenär ska kunna få ett så billigt och bra äventyr som möjligt. Här nedan kan du få en överblick om vilka prisförändingar som har gjorts. Självklart skiljer sig priset beroende på resväg, antal veckor på projekt m.m. Så för mer information klicka in på respektive program. De prisänkningar som har gjorts kan du se i rött nedan, övriga program har samma pris som förgående år. Trevlig resa önskar vi på Work & Travel Company.

Program	Gamla från pris	Nya från. pris
Australien	15 500 kr	14 700 kr
Kanada	13 500 kr	12 900 kr
Nya Zeeland	18 500 kr	17 900 kr
Argentina	12 900 kr	12 900 kr
Costa Rica	11 900 kr	11 900 kr
Ghana	11 000 kr	11 200 kr
Indien	6 900 kr	6 900 kr
Kina	6 900 kr	6 900 kr
Namibia	13 900 kr	13 900 kr
Sydafrika	11 900 kr	11 900 kr
Thailand	4 900 kr	4 900 kr
Zambia	12 900 kr	11 900 kr
Zimbabwe	11 900 kr	11 900 kr¹
Praktik Australien	17 600 kr	16 900 kr
Praktik Kanada	16 700 kr	15 900 kr
Teach&Travel Kina	24 900 kr	24 900 kr

¹ Detta pris gäller för vårt Barnhem & lejonprojekt 

Läs om Ann-Louises volontärresa hos pandorna i Kina.

Mon, 25 Jul 2011 12:18:51 GMT

Ann-Louise, Work & Travel Company

Välkommen hem!

Xièxie, betyder tack på Kinesiska, ett utav de orden jag lärde mig under tiden i Kina som man kommer långt med tillsammans med ett leende.

Hur har du haft det?

Jag har haft det alldeles fantastiskt bra och utvecklande på många sätt. Jag har rest i runt i Asien tidigare men inte så mycket i Kina som nu. Till skillnad från vad vi får lära oss i vår västerländska kultur så hör det till den kinesiska kulturen att man undervärderar sig själv och framhäver sin egen anspråkslöshet. Något som var mycket lärorikt att ha med sig hem till i livet i en kultur som vår egen.

Vad hände under din tid i Kina?

Jag var i Chengdu och kringliggande områden i Sichuan provinsen under ett par dagar i början innan jag reste upp till pandareservatet uppe i bergen som volontär med pandor.
Chengdu är en fantastisk stad som är så otroligt levande med sin tekultur med parker, tempel och människor. Även om man inte förstår vad som sägs så känner man inspirationen flöda omkring sig när man omges utav allt detta, något som man tar med sig hem sedan och inspirerar andra till att resa. Efter projektet med pandor reste jag till provinsen Guanxi till bland annat Yangshou ( Kinas Ibiza) där Work & Travel kommer att introducera mera spännande projekt framöver, håll utkik på vår hemsida.

Du var med och hjälpte till på pandaprojektet, vad fick du som volontär göra?

Jag såg till att pandorna har en bra vardag med mat och rena områden att vistas i. Man ger pandorna mat 3 gånger per dag med ett slags bananbröd som de får för extra näring. Pandor äter ju en massa bambu hela tiden men bambu innehåller inte så mycket näring därför får de detta tillskott. Sedan städar men deras "hem" då de skräpar ner något otroligt. Vid vissa tillfällen fick jag även hjälpa till med medicinering samt forskning kring deras beteende som fascinerar hela tiden, de blir nästan mänskliga när man studerat dem ett tag, de har så starka personligheter. Efter en tid har de lärt sig känna igen dig som volontär och kommer när du säger deras namn, rätt skoj.

Vad är målsättningen med projektet?

Då projektet har blivit valt av den Kinesiska regeringen att vara det största i Kina har det nu en ny roll att spela i att förändra ödet för de utrotningshotade pandorna. En del utav pandorna kommer att få ett liv i det fria efter att de har blivit tränade i simulerade naturliga miljöer som detta reservat kan erbjuda dem. I övrigt bedrivs det mycket forskning kring pandorna för att se till att de kommer överleva, vilket är det som du som volontär bidrar till. Detta projekt är utan tvekan det bästa att se pandorna i en naturlig miljö. Pandornas överlevnad är A och O.

Fick ni ledigt någon gång? Och i så fall vad gjorde ni då?

Vi var lediga framförallt på helgen ( vill man jobba går det bra). Då gjorde vi "roadtrips" till andra ställen i provinsen. Det vackraste jag sett någonsin var ett område som heter Huanglong, det var som taget ur en sagobok. Jag har känt så 4 gånger nu på mina resor att " detta är det vackraste jag upplevt" jag kommer aldrig få se något så vackert igen. Vad fel jag haft... Första gången i Milford Sound Nya Zeeland, gången efter i Lake Louise Kanada, sedan i Namibia Afrika, och nu här längst in i Kina. Världen är fantastisk. Då man vistas i en miljö som är helt underbar med naturen tätt inpå med berg som är höga och vattenfall som är flera kilometer långa och lätta att ta sig till så vistas man mycket utomhus. Inomhus kan man ju vara i Sverige på vintern om man inte gillar kyla =). Vi var även lediga mitt på dagen i 2 timmar eller så , då slappade vi mest, spelade spel, pingis o iakttog dessa fantastiska djur.

Hur bodde du?

Jag bodde tillsammans med de andra volontärerna på det hotell som ligger i anslutning till reservatet. Det är där man bor, äter och slappar och umgås på sin lediga tid om man inte är iväg på något annat äventyr.

Jag antar att du träffade mycket folk också? Var det bara svenskar som volontärarbetade?

Oh nej, det är folk från hela världen som kommer och vill uppleva närheten utav pandorna och få den känsla som man bara får när man är där och som man såklart tar med sig hem genom hela livet.

Vilken var höjdpunkten på din resa?

Hmm: kulturen i Kina är något som inte lämnar någon oberörd, det är så annorlunda och på något sätt märkligt hur det kan fungera med så många människor i samma land. Ett organiserat kaos, något som vi i Sverige borde få uppleva åtminstone en gång i livet. Höjdpunktera var många, framförallt med pandorna. Men om jag måste välja en som inte har med pandorna att göra så var det när jag fick spendera en helg med att lära mig Thai Chi på Kinesiskt sätt, eftersom Thai Chi är grunden till Kung-Fu som jag utövar hemma i Sverige så har jag fått en helt ny insikt i träningen. Nu hoppas jag på gult bälte till våren =).

Vad är det som är så fantastiskt med att volontärarbeta med pandor?

Det sägs mycket om varför man ska åka som volontär med att man bidrar till projekten och så vidare, självklart gör man det. Mycket handlar också om dig som person. Hur själviskt det än kan låta. Med risk för att låta klyshig så tar jag den risken för att det är verkligen såhär:

Du kommer att utvecklas som person.
Du går utanför din komfortabla zon
Du får ta beslut och delegera.
Du får lära dig att samarbeta
Du får lära dig att utvärdera.
Du får lära dig att ta kritik och att få beröm.
Du får lära dig att ge kritik och ge beröm.
Du får lära dig att ta ansvar
Du kommer hem med erfarenheter som skapar ditt kommande liv på ett sätt du bara vågat drömma om.

Sen är det djuren som gör allt så fantastiskt, att vistas och hantera djur av denna kaliber är oförklarligt. Man måste uppleva det för att förstå innebörden.

Skulle du kunna rekommendera resan till andra och i så fall varför?

Absolut, framförallt skulle jag rekommendera att kombinera pandaprojektet med att resa runt alternativt titta på något utav våra program där man är till exempel i Yangshou i provinsen Guanxi , denna kombination kommer att lanseras inom kort. Kina lämnar ingen oberörd och man bör uppleva detta otroligt vackra land minst en gång i livet. Jag har tidigare bara sett på Kina på ytan då det är så stort, men när man börjar skrapa på ytan ser man hur mycket som finns därunder och då vill man bara börja gräva mer och mer, jag kommer att åka tillbaka då Tibet inte ligger långt ifrån och det är mitt drömresmål, just nu.

Jag tror det kan bli den femte och sista vackraste jag någonsin sett... Så fel jag har. Det finns ju så mycket mer att uppleva, bara du sätter gränserna.

Tack för din stund.

Xièxie

Sitter du och funderar på att åka iväg som volontär och jobba med pandor i Kina? Tveka inte på att höra av dig till Ann-Louise som mer än gärna delar med sig av sina erfarenheter. Att komma iväg för att volontärarbeta med pandor är ett perfekt sätt för att få ut så mycket som möjligt av din resa. Du kommer även känna en personlig tillfredsställelse av att ha hjälpt djuren, utvecklas som person och få nya perspektiv på livet. Du kommer arbeta i en fantastisk natur och träffa många sköna människor!

Ställ en fråga till Ann-Louise

Mer om pandaprojektet i Kina

Läs om Hannas Teach & Travel äventyr!

Wed, 22 Jun 2011 09:38:38 GMT

Hanna är en 20årig tjej från norra sverige som gick ut gymnasiet 2010, med intresse för musik, språk och människor.

Hur leker livet i Kina?
Jättebra för min del. Har varit här i drygt 4 månader nu och jag stortrivs med livet! Så mycket nya människor och annorlunda kultur mot för vad jag är van vid hemma. Jag praktiserar engelskalärare på ett dagis och även deltid på ett engelskacenter i Dongguan, Guangdong i södra Kina.

Hur fungerade utbildningsmånaden i början?
Träningen i Beijing fungerade utmärkt. Första dagen blev vi försedda med kursmaterial för den teoretiska delen av TEFL utbildningen (Teacher of English as a Foreign Language) och introducerade till våran lägenhet samt rumskompisar för de kommande 4 veckorna. Vi var en grupp på ca 85 pers från olika länder. Lektionerna varade vanligen mellan klockan 8 - 16 måndag till fredag där vi fick undervisning i allt från klassrumshantering till uppfräshning av våra egna engelskakunskaper!

En av mina favoriter med denna månad var att TTC annordnat så kallade "tour-days" där vi åkte på turistrundor i Beijing. Platser vi besökte var bland annat den Kinesiska Muren, Sommarpalatset, the Birds Nest samt en gata full med kinesiska delikatesser där vi fick smaka bland annat skorpion, kackerlacka och orm! Det anordnades också så vi fick vara med om det kinesiska nyårsfirandet, vilket även var en speciell upplevelse! Alla dessa aktiviteter bidrog till mycket god stämning och sammanhållning i gruppen.

Fann du utbildningen svår?
Nej, inte speciellt. Mest givande och förberedande.

Hur fungerade placeringen?
I ansökningen till detta program fick man önska vart i Kina man föredrog att bli placerad, och vilken åldersgrupp man ville undervisa. Sedan avgjordes det slutligen i Beijing. Det hela beror på ens egen prestation och utbudet av platser per ställe. Sista veckan fick vi veta vart i Kina vi blivit placerade och vilken åldersgrupp vi skulle undervisa för.

Om du hade några önskemål, kunde man tillgodose dessa?
Ja, absolut! Eftersom jag fick precis som jag önskat så kan jag inte säga mer än att jag är nöjd.

Du blev placerad i Dongguan, Guangdong Province, vad tyckte om det?
Jag kunde inte fått det bättre! Delar en jättefin lägenhet med en annan tjej från samma program och bor i ett område två minuter från skolan. Staden är fin och människorna är trevliga. Även fast jag bor i ett område där kantonesiskan dominerar så pratar alla jag träffat mandarin också. Detta passar utmärkt då en av anledningarna jag åkte hit var för att lära mig mandarin.

Berätta lite om hur det var att vara engelsklärare i Kina.
Jag blev tilldelad att jobba med dagisbarn, men blev ganska snart efter ankomst ombedd att undervisa några av skolans kinesiskalärare och några äldre barn också. Första veckan fick jag mest studera andra lärares lektioner, och efter det fick jag börja undervisa!

Det är ibland väldigt utmanande att undervisa på ett språk som eleven inte själv talar. I och med att man måste lära sig anpassa sitt språk till elevens nivå och hitta kreativa sätt att förklara sig på så att eleven förstår (och på samma sätt försöka vara pedagogisk) är det inte alltid så lätt! Dock blir vardagarna för det mesta väldigt givande och spännande!

Vad händer för dig just för tillfället?
Kom hem från en weekend i Hong Kong för några timmar sedan, så ska bara ta igen mig!

Vad är det bästa med Kina?
Oj, allt! Nej men jag älskar verkligen kulturen och människorna och låt oss inte glömma maten! Kanske inte alltid den nyttigaste, men blir nästan aldrig besviken! Sedan att allting är så billigt är också ett plus. Att resa runt i Kina kostar inte en förmögenhet och det är oftast enkelt. Har sedan jag kommit hit varit i Shanghai, Inre Mongoliet, Shenzhen och Hong Kong, och planerar några fler resor innan jag åker tillbaka till Sverige igen.

Vad är det sämsta med Kina?
Vet inte, kanske att alla beslut görs i sista minuten och att man inte får veta någonting föräns det är definitivt. Fick till exempel inte veta att jag skulle undervisa några av skolans kinesiskalärare i engelska förräns 5 minuter innan den första lektionen startade! Men man får ta det som det kommer :)

Har du träffat folk som du kommer fortsätta hålla kontakten med?
Ja, flera. I och med att man åker till ett främmande land ensam så tror jag man söker man sig till människor på ett annat sätt än hemma. Även om man vanligen inte är så social. Jag har träffat många personer jag vill behålla i mitt liv.

Hur kommer det sig att du valde att åka med oss till Kina?
Jag ville åka till Kina och se landet ur en invånares perspaktiv, snarare än ur en turists. Därför sökte jag runt på nätet och WTC var det bästa alternativet. Har fått hjälp med bland annat visumansökan, utbildningen som gav mig möjligheten att åka hit och bo här, pappersarbete och svar på alla möjliga frågor jag haft om programmet och Kina. Dessutom hade vi en del problem med våran skola i början som WTC:s samarbetspartner snabbt hjälpte oss att ordna upp.

Nu när jag ser tillbaka kunde jag nog inte fått en bättre introduktion till Kina.

Hur har du upplevt servicen från början till nu?
Som tidigare nämts, mycket bra.

Resan är inte slut än, men vad har den gett dig så här långt?
Väldigt stor fråga. Upplevelser, möten, lite mandarinkunskaper och kontakter! Dessutom har jag stärkts som person och utvecklats på så många sätt under resans gång.

Skulle du kunna rekommendera ditt äventyr till andra? och i så fall varför?
JA, Ingen tvekan.
För att det är en ovanlig och givande upplevelse. Dessutom är det en mycket bra erfarenhet och merit. ÅK om du har chansen, för om du bara är positivt inställd kommer denna resa vara berikande på så många sätt. Tveka inte, bara åk!!

Mer om att jobba som engelsklärare i Kina

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Emmas volontärprojekt i Namibia

Tue, 07 Jun 2011 08:04:20 GMT

Hur kom det sig att du valde att resa med Work & Travel Company till Afrika?

Jag var på högskolemässa i Göteborg ca 1 år innan jag åkte till Afrika. Då gick jag mest och plockade på mig lite broschyrer som verkade kul och satte mig sedan hemma för att kolla igenom vad jag fått med mig hem. Då jag alltid har älskat djur såg framsidan extra lockande ut och så fort jag börjat bläddra lite i den var jag fast. Det känns tryggt att man har en organisation som Work & Travel som hjälper en med allting och som man kan fråga om det är något man undrar över, just också för att man skulle till Afrika, vilket inte är alltför vanligt resemål.

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Kan inte säga mycket annat än att den var kanon!

Hur upplevde du introduktionen på projektet med hanteringen utav djuren?

Man delas in i grupper och sen får gruppledaren förklara allting och det är såklart inte lätt att komma ihåg allting så man får se till att fråga så mycket som möjligt och ta in allt man ser och hör. Man lär sig att hantera djuren, vissa djur är trevligare än andra att hantera,man har ju sina egna "favoriter"

Fick du vara med djuren på det sätt som du förväntat dig?

Absolut. Att gå in till de 22 geparderna och mata dem var en adrenalinkick utan dess like och det jag kommer komma ihåg mest. Hanteringen utav djuren är obeskrivlig att vara så nära dem är så otroligt underbart.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Alltså det går inte att föreställa sig riktigt hur det ska vara där, men jag kan säga att det 100 gånger bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om. Det man får förutom att vara med djuren är en fantastisk gemenskap med de andra som är på projektet från hela världen.

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Mycket bra! De hade gott om stängsel runt djuren som är farliga och om något hände var de snabba med att informera genom sina walkie talkies och i nödfall fanns alltid någon redo att köra till sjukhus oavsett tid på dygnet. Man kände sig helt klart säker på att människorna ställde upp och verkligen brydde sig om vad som hände.

Finns det någon incident som du minns mest av allt under resan?

När ett lejon rymde ....

Upplevde du Namibia som ett säkert land att vistas i?

Lite nervöst var det när vi var runt i Windhoek men personalen på vandrarhemmet vi bodde på i Windhoek sa att vi skulle lämna värdesaker hemma och endast ha med oss så mycket pengar som vi behöver och det kändes som att de hade koll på en så att allt var bra. Nervöst var det mest för att de sa att befolkningen ser att vi är turister och då kan det lätt ske ett och annat rån men vi klarade oss.

Hur kände du att flygresan gick, kände du dig trygg?

Det gick hur bra som helst. Det är organiserat och välordnat.

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?

Jättebra! trevligt folk som hämtade och körde så det var super!

Hur fungerade det med visumet när du landade?

Det gick jättebra!

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Afrika?

Tvekar inte en sekund på att rekommendera resan för andra!

Mer om att volontärarbeta i Namibia

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Violas Praktikperiod i Australien.

Fri, 27 May 2011 07:10:51 GMT

Hur var praktiken, har du lärt dig nya saker?

Praktiken har varit jättebra, helhetsupplevelsen med praktikplatsen och underbara Sydney under sommaren var toppen. Jag har framför allt utvecklat mitt språk samt lärt mig mycket om mig själv, genom att utsättas för en ny miljö. På praktiken har jag främst lärt mig att bemöta och kommunicera med olika människor.

Hur ser en arbetsdag ut?

Jag gjorde praktik som social arbetare på ett äldreboende i Sydney. Jag arbetade oftast mån till torsdag 9.30 -15.30. Jag fick se hur social arbetarna arbetade på de olika avdelningarna och jag hade "egna boende" som jag träffade. Sedan fick jag och min klasskompis genomföra en stor undersökning med de boende och dessutom var man med på alla de möten som socialarbetarna deltog i.

Var din praktik utvecklande?

Ja det var den, jag lärde mig mycket om bemötande och kommunikation, äldreomsorg samt särlösningar och kultur.

Vad var det som gjorde att du valde vårt praktikprogram?

Eftersom vår skola inte hjälpte oss med praktikplats utomlands så letade vi på nätet och hittade Work and Travel Company. Eftersom vi fick vi bra och tydlig information på en gång så då körde vi på det :)

Hur har du upplevt servicen från början till nu?

Jag har upplevt bra service, vi har alltid fått snabba svar via mail eller telefon om vi undrade något.

Har du haft kontakt eller behövt ta hjälp av personalen på plats i Sydney? Om ja, hur var servicen och kontakten med dem?

Vi åkte till Sydney Internships kontor och hämtade vår välkomst paket, de var jättetrevliga och en av dem hade även varit och besökt vår praktik plats och vår supervisor innan vi kom, vilket kändes mycket seriöst. Men vi har inte behövt ta hjälp av dem under tiden.

Fick du tillräckligt med information innan du reste iväg?

Ja, det kändes som att allt var ordnat åt oss, jätteskönt att få flygbiljetter och visum ordnat.

Hur fann du Australien och passade du på att resa något?

Jag tycker att Sydney var en underbar stad, vi bodde perfekt med promenadavstånd till staden och 20 minuters bussfärd till stränder. Alla människor var väldigt hjälpsamma och trevliga, jag kände mig otroligt bra bemött överallt. Jag reste inte mer än till turistattraktioner runt omkring Sydney, t.ex. Blue Mountains och Port stephen. Sen var jag på Surf Camp uppåt kusten en helg.

Hur bodde du i Australien och hur funkade det?

Jag delade rum med min klasskompis i ett stort hus med 10 rum och delade kök och badrum med de andra i huset. Det fungerade bra och genom detta lärde vi känna många trevliga människor som vi hade väldigt kul med.

Hur fick du tag i boendet?

Genom Work and Travel fick vi kontakt med ett företag som hyrde ut rum i delade hus (Furnished Property). Det är jättekul at bo i delade hus, för då lär man känna mycket roliga människor.

Vad var det bästa ögonblicket under din tid i Australien?

Oj, vad svårt. Jag älskar sol och vatten så helgerna på stranden var ju inte fel, men även alla roliga utekvällar när vi dansade hela natten på roliga klubbar. Eller bara att sitta uppe på kullen nära vårt hus en kväll och se hela stadens ljus.

Känner du att ligger bättre till på arbetsmarknaden efter att ha gjort din praktik i Australien?

Ja jag känner att jag har lärt mig mycket om bemötande och kommunikation och hur svårt det kan vara att hamna i en ny kontext vilket jag tror är till en fördel när man arbetar inom social arbete, det är viktigt att vara ödmjuk och sätta sig in i klienterna situation.

Skulle du kunna rekommendera ditt äventyr till andra? och i så fall varför?

Jag kan absolut rekommendera andra att göra sin praktik utomlands. Man lär sig väldigt mycket om sig själv förutom alla kunskap man får på praktiken.

Mer om att Praktisera i Australien

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Maries äventyr i Nya Zeeland

Thu, 26 May 2011 09:11:54 GMT

Marie Larsson heter jag och är en glad tjej på snart 21 år. Kommer från lilla Lima i nordvästra Dalarna och älskar allt som har med sport att göra. Är grymt nyfiken på livet och vill gärna ha nya upplevelser och utmaningar. Precis kommit hem från en galet bra jordenrunt resa och planerar för tillfället min flytt till Stockholm.

Välkommen hem!

Tack så mycket!

Hur har du haft det?

Jag har haft det obeskrivligt bra! Fått en massa grymma erfarenheter, upplevelser och nya vänner!

Hur kom det sig att du valde att resa med Work & Travel Company till Nya Zeeland?

Jag kom på att jag ville åka iväg på det här äventyret och började söka runt på internet, sen hitta jag Work and Travel och gillade konceptet. Som första gången ute på en sån här resa är det skönt att ha en sådan trygghet.

Vad hände under din första tid i Nya Zeeland?

Vi hade inga speciella planer när vi landade i Auckland, men efter vårt informationmöte bestämde vi oss för att jobba dom första månaderna för att sen endast resa.

Du fick jobb genom vår arbetsförmedling, hur gick det till?

Efter informationsmötet pratade vi med en av rådgivarna och vi fick lite olika nummer som vi sen ringde till själva.

Vad jobbade du med?, trivdes du?

Jag jobbade första tiden på en Ostronfabrik. Haha! Ett udda jobb, kanske inte det roligaste jobbet men väldigt roligt nu i efterhand. Sen jobbade jag på ett motell där jag städade på dagarna och så hade jag ett jobb på en restaurang på kvällarna. Väldigt roligt och bra erfarenheter!

Nya Zeeland är ett fantastiskt land att backpacka i. Är det något som du tyckte var extra bra med landet?

Allt är så otroligt fint och landskapen varierar galet mycket. Sanddyner, vulkaner, alptoppar, känns som du kan hitta allt! Älskar verkligen Nya Zeeland och har bestämt mig för att jag måste dit igen!

Hittade du på några roliga aktiviteter, Bungy jump, forsränning eller något annat?

Jag tror jag gjorde allting förrutom bungy jump. Skydive gjorde jag på Julafton, helt obeskrivligt härligt! Nått man MÅSTE göra innan man dör.

Du var iväg i 6 månader, träffade du många sköna människor?

Om jag gjorde! :) Underbara männsikor överallt. Härligt med backpackers, alla är så öppna för nya gemenskaper så alla blir som en stor familj.

Vad var det bästa med hela resan?

Allt! Kan inte välja nått som är bättre eller sämre på resan, allt har ju varit grymt. Alla erfarenheter och upplevelser tillsammans har gjort det till det bästa jag hittills gjort.

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Jättebra, kände mig lugn när jag lyfte från Arlanda.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Nya Zeeland?

Säger till alla jag träffar, - DU MÅSTE ÅKA!!
För det är det bästa jag gjort, har utvecklats på så många sätt och fått oförglömliga minnen. Har man chansen ska man verkligen ta den!

Mer om att Jobba & resa i Nya Zeeland

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Fridas volontärarbete med lejon i Zambia!

Mon, 23 May 2011 09:41:35 GMT

Hur kom det sig att du valde att resa med Work & Travel Company till Afrika?

Egentligen finns det ingen speciell anledning till att jag valde att åka med just Work & Travel. När jag kollade rundor efter olika resor så hittade jag denna resan hos er och tyckte det lät väldigt intressant och trevligt!

Hur upplevde du servicen hos oss här i Sverige innan du åkte?

Innan avresan tyckte jag att ni gjorde ett strålande jobb, efter varje gång jag pratat med er kände jag mig bara mer och mer taggad, men även väldigt trygg. Ni hade ett väldigt bra svar på allt och minsta lilla problem jag hade hjälpte ni mig med. Jag är verkligen jättenöjd mer er service.

Hur upplevde du introduktionen på projektet med hanteringen utav lejonen?

Jag tyckte den var bra, det enda som jag hade lite problem med var engelskan. De använder en hel del nya ord inom "djurlivet" som man kanske inte riktigt är van vid. Måste nog säga att det var en väldigt bra att de hade en introduktion innan man började på projektet så att man inte gjorde fel. Efter introduktionen kände jag mig tryggare och man hade bättre hum om allt.

Fick du vara med lejonen på det sätt som du förväntat dig?

Ja det fick jag verkligen! Det var svårt att föreställa sig att man verkligen skulle kunna sitta o klia ett lejon på magen.

Hur var allt på projektet i sin helhet i jämförelse med det som du hade förväntat dig?

Jag vet egentligen inte riktigt vad jag hade förväntat mig, men allt som hände där nere var över förväntat. Jag hade en sån bra känsla i kroppen hela tiden, man kände att man gjorde ngt som inte bara gynnade en själv utan man var faktiskt behövd och väldigt uppskattad!

Hur tyckte du att säkerheten var på projektet?

Ja tyckte att man alltid kände sig väldigt säker, under tiden på projektet.

Finns det någon incident som du minns mest av allt under resan?

Jag har väldigt svårt för att säga just något specifikt, men jag tycker det är en väldigt bra blandning av att få vara med djuren i naturen och sen även få uppleva hur livet är för människorna som lever där som vi gör när vi är ute på skolorna. Känslan jag fick när jag kände att jag gjorde nytta och hjälpte till är obeskrivlig.

Upplevde du Zambia som ett säkert land att vistas i?

Jag kände mig säker på projektet, men inne i Livingstone kände jag mig inte lika trygg. Man har alltid en person från projektet med sig när man är inne i Livingstone så även om jag kände mig uttittad med mitt blonda hår varj ag ändå trygg.

Hur kände du att flygresan gick, kände du dig trygg?

Tyckte flygresan gick jättebra, kändes väldigt tryggt och organiserat. Om man nu ska klaga på ngt var det väntetiden i Sydafrika som var väldigt lång. Men det var inget problem det var mer att det var långtråkigt:).

Hur fungerade upphämtningen och avlämningen på flygplatsen?

När man väl landade i Zambia funkade allt jättesmidigt, folk från projektet stod och väntade på en. Sen när man skulle hem igen, berättade dem allt väldigt noggrant och de följde en till dörrarna. Det kändes väldigt bra!

Hur fungerade det med visumet när du landade?

Det fungerade jättebra med visumet. Det enda som var lite meckigt var att efter sju dagar skulle man in till stan o förlänga det även om det redan gällde sedan innan. Det är enligt Zambias regler och faktiskt lite spännande att inte allt fungerar som här hemma i Sverige.

Skulle du kunna rekommendera någon att åka och uppleva samma sak som du gjort till Afrika?

Jag har pratat om denna resan för jättemånga. Denna resan har än så länge varit det bästa jag gjort i mitt liv, och det har jag berättat för alla som frågat mig något om resan. Har även sagt att jag rekommenderar att göra en sådan här resa. Har även sagt att ni (Work and Travel) var en jättebra resebyrå att åka med. Allt är väldigt ordentligt och välorganiserat och ni har väldigt bra koll på era resenärer.

Mer om att volontärarbeta i Zambia

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Vi håller stängt hela fredagen (20/5-2011)

Fri, 20 May 2011 06:11:01 GMT

Under fredagen kommer vi att vara på utbildning och håller därför kontoret stängt hela dagen. På måndag är vi tillbaka som vanligt.

Ha en riktigt bra helg!
Vänliga hälsningar
Work & Travel

Praktiken i Australien blev ett minne för livet

Wed, 18 May 2011 09:28:28 GMT

Petter Kjellen, 27 år, praktiserade i Sydney – ett äventyr som slutade med att han bilade runt i Australien.

- Man lär sig otroligt mycket utomlands. Dels språket, men även mycket om sig själv, säger Petter som efter att ha läst marknadsföring i Lund ville ha mer erfarenhet.

Petter tog kontakt med oss på Work & Travel och fick hjälp med visumansökan, ansökningshandlingar, boende, praktikplats och flyg. Fyra veckor senare var han i Australien, med ett halvårs praktik framför sig.

- För mig var det en väldigt bra deal. Work & Travel hade helt andra kontaktnät än vad man har själv. Allt gick väldigt fort, säger han.

Petter bodde först på vandrarhem men delade senare lägenhet med två killar. Den första veckan vände han dygnet rätt och hälsade på sin praktikplats All Plastics.

- Där fick jag sedan göra allt ifrån att skriva nyhetsbrev, uppdatera hemsidan och beställa promotionmaterial till att vara med på företagspresentationer på arkitektfirmor. Mycket kvalificerade saker, berättar Petter.

Han fortsätter:

– Jag arbetade nio till fem men de är mycket mer laidback i Australien. På ett sätt är det jättehärligt, men det kan också vara frustrerande.

På helgerna upptäckte Petter nya sidor av landet. Favoriten var att vandra i nationalparken Blue Mountains som sveps in av ett blåaktigt dis från avdunstande eukalyptusträd.

– Det finns mycket nationalparker och häftiga saker på nära håll. Det finns även många schyssta stränder nära Sydney dit man kan åka för att bada och surfa, säger Petter.

Efter praktiken stannade han kvar down under i fyra månader och dök då i Barriärrevet – en vacker upplevelse han sent kommer att glömma. Han bilade också runt på kontinenten, delvis själv och delvis med kompisar som reste ner från Sverige.

- Man kan se kängurus vid sidan av vägen, eller köra i timmar och det är helt öde, säger Petter.

Petter tycker att det är viktigt att man funderar på vad man vill ha ut av praktiken innan man åker iväg för att få ut så mycket som möjligt av den.

- Åker man utomlands blir det ett helt annat äventyr, det är något jag kommer ha med mig hela livet. Jag hoppas att det ska göra det lättare att få jobb och rekommenderar det absolut, man lär sig så himla mycket, säger han.

Praktiserade: Genom Work & Travel Company med marknadsföring i Sydney, Australien.

Drömjobb: Att jobba med marknadsföring och internationella kontakter på ett internationellt företag.

Hade du också velat göra din praktik i Australien? Surfa in på länken här nedan och läs mer om hur vi kan hjälpa dig iväg på ett grymt bra äventyr!

Mer om att praktisera i Australien

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Carolines äventyr i Australien!

Tue, 17 May 2011 08:34:03 GMT

Caroline är en helt vanlig tjej från småland som för några månader sedan bestämde sig för att åka ut på sitt livs äventyr. Hon valde att åka på vår World Discovery-biljett för att maxa sin resa till fullo. Efter ha varit och jobbat med vilda lejon i Zambia, hjälpt skadade djur i Namibia, jobbat och rest runt i Australien och tagit del av alla aktiviteter i Nya Zeeland så ställde vi några frågor till henne.

Hej Caroline, Hur är livet "down under" ?

Jag älskar livet här nere. Jag njuter av varje stund och tar till vara på alla upplevelser jag är med om. Folket som bor här är jättetrevliga och hjälpsamma och är det några problem så går det alltid att lösa. Det är inte så mycket som är krångligt här nere.

Vad hittar du på i Australien just nu?

Just nu är jag i Byron Bay och har köpt mig en bil som jag har bilat Great Ocean Road med och även kört till Blue Mountains med. Efter Byron vet jag inte riktigt vad jag ska hitta på. Jag tar livet som det kommer och kommer det upp något roligt eller någonting som lockar för stunden åker jag dit och kollar läget. Så som det ser ut nu åker jag vidare med två eller tre andra svenskar till Surfers Paradise efter en vecka här.

Hur var det på surf campen? Träffa mycket folk?

Jag gillade Surf camp jättemycket. Jag träffade jättemycket folk. Bland annat en tysk tjej som jag har mött upp senare och umgåtts lite med. Instruktörerna är jätteduktiga och när vi inte var på brädan i vattnet var stämmningen hel skön mellan alla i gruppen. Det roligaste var att jag helt allvarligt drömde om surfing sista natten. Det trodde jag bara att man skrev för att locka folk. haha

Sen har du ju blivit Cowgirl på jackaroo/jillaroo, Hur var det?

Jackaroo/jillaroo school var väldigt intressant. Det var jätteroligt att rida så pass mycket som vi gjorde, men jag tror man tycker det är roligare om man har lite mindre kunskap inom ridning. Men vad jag tyckte var väldigt häftigt var horseman ship lektionerna. Jag fick se ett helt annat sätt att uppforstrar hästar. Jag var väldigt imponerad av Tims kunskaper och hur han handskades med hästarna. Det var verkligen som filmen mannen som talar med hästar. Så på det stadiet är jag väldigt glad att jag har haft häst så pass länge (15 år) för att se en helt annan form av hästuppfostran.

Du har ju hunnit med en hel del redan, vad är favorithändelsen så här långt?

Oj, det var en svår fråga. jag vet faktiskt inte. Allt jag har gjort är så himla häftigt och jag har så mycket minnen från allt. Och inget har egentligen varit det andra likt. Men jag älskade lejonprojektet i Zambia. det är någonting av det häftigaste jag har gjort i hela mitt liv. Att bara umgås med lejonen så pass nära och röra vid dem och få en sån bra kontakt mellan oss volontärer och de som jobbade där i och med att det var så pass litet som det ändå var är väldigt häftigt. Sen var det en otrolig tid när jag bodde precis bredvid Bondi Beach, Australien, i 2 månader. Vi blev ett sånt skönt gäng och hade så roligt ihop. Kiwi Experience bussen var fantastisk också. Där träffade jag några vänner för livet och alla galna grejer vi gjorde där ska vi knappt prata om, speciellt i Queenstown. Sen 4 dagars vandring och camping i Blue mountains med 3 kompisar utan guide eller nått vi gick bara rakt in i skogen. Det var en häftig upplevelse också. Du ser, det går inte att bestämma vad som är bäst. Jag lever bara livet fullt ut och älskar varje stund av det nu.=)

Ditt äventyr startade i Zambia, hur var det att jobba med lejon?

Det var nått av det underbaraste och häfigaste jag har gjort i hela mitt liv. Att få den närheten och kontakten som vi fick går inte att beskriva. Man måste uppleva det för att förstå vad jag pratar om. Överhuvudtaget att få uppleva Afrika på det viset som jag gjorde i både Zambia och Namibia var väldigt häftigt. Vi åkte ju ut och hade lektioner i skolor och åkte till en liten by och träffade lokalbefolkningen. Dem har ingenting, inga hela leksaker inga hela kläder och vissa hade nog inte heller hela sin familj kvar. Men dem var så lyckliga! Det var länge sedan jag såg sån äkta glädje från barn. Hur många åtta eller tio åriga barn skulle frivilligt vilja hjälpa till att bära tunga hinkar med vatten för att hjälpa till? Jag tror inte att det är så många. Dem flesta hade nog hellre spelat datorspel eller liknande.

Nästa stopp i Namibia var med många olika djurarter, vad var det som var så fantastiskt med det?

Det som var väldigt häftigt var att man lärde sig väldigt mycket mer om andra djur. Man fick träffa så många olika djur och där var volontärantalet större så man träffade mer människor också. Något av det häftigaste för mig var att få sova bredvid en gepard en hel natt. Att vakna mitt i natten av att hon spinner så högt när hon ligger bredvid en och sover. Eller när man är ute och går med baby babianer? Även fast det inte är så roligt när dem drar en i håret när dem vill klättra ner på ens axlar. Men hur ofta är man ute och går med babianer eller vervet apor? Det är jätte svårt att förklara känslan och det är jätte svårt att visa känslorna på bilder. Man måste uppleva det själv.

Det var några månader sedan du åkte iväg. Varför valde du att åka med Work & Travel Company?

Ja det var ett tag sen nu, 8 månader eller nått sånt. Det är första gången jag gör en så pass lång och stor resa och det kändes tryggt att ha en backup om det skulle hända nått. Jag vet att om det skulle vara någonting fanns det alltid ett nummer att ringa och även fast jag var på andra sidan jordklotet kunde jag bolla mer er hemma i Sverige och ställa frågor, få tips och hjälp.

Resan är ju inte slut än, men vad har den givit dig så här långt?

Jag har mött så otroligt mycket folk. Jag har lärt mig att bli mer självständig än jag var förut, och då tyckte jag själv att jag var väldigt självständig. Jag har lärt mig att inte vara lika naiv och blåögd, det har jag nog inte blivit så mycket bättre på men lite kanske. Nått som jag också är väldigt glad över är att jag inte är dömmande längre. Även om folk säger att dem inte dömmer andra så får man en bild och en tanke om hur en person antagligen är när man träffar den första gången. Men jag väntar tills jag har träffat personen och bildar mig en uppfattning efteråt istället. Jag tror jag kommer märka det mer när jag kommer hem till verkligheten igen och ser hur alla är hemma och hur mycket jag har förändrats. För även om jag inte riktigt kan se det nu, så märks det nog när man kommer hem och börjar leva med mer rutiner igen.

Skulle du kunna rekommendera ditt äventyr till andra? och i så fall varför?

Jag skulle absolut rekomendera detta till andra. Det har jag redan gjort också! Jag har pratat med lite folk hemmifrån och en tjej jag träffade i Zambia också. Jag är väldigt nöjd mer er och jag känner att jag har fått ut väldigt mycket på den här resan. Både att jag har lärt mig mycket om mig själv och om andra människor och andra kulturer. Jag tror det är viktigt för alla människor att se olika kulturer. Jag menar inte att alla ska göra en sån stor resa som jag har gjort, men att se världen från en annan synvinkel är nog bara bra och lärorikt.

Mer om att jobba & resa i Australien

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Sofies volontärarbete i Zimbabwe

Fri, 13 May 2011 09:17:49 GMT

Hur kommer det sig att du bestämde dig för att åka iväg på en volontärresa?

Jag jobbar till vardags på ett vårdboende i Malmö och har gjort det till och från sedan jag tog studenten för ett par år sedan. Precis innan jag bestämde mig för att åka till Afrika hade jag börjat studera. Jag märkte att det inte var rätt program för mig och hoppade av. Jag kände dock att det var dags att göra något annat, något nytt, och började kika runt på internet efter olika projekt där man får jobba med djur i Afrika. När jag hittade Work and travel companys hemsida fastnade jag direkt för deras intressanta och spännande projekt.

Vad var de som gjorde att du bestämde dig för att åka med Work & Travel och hur gick du till väga för att boka?

Jag skickade ett mail där jag berättade om att jag var intresserad av att resa med dem och redan samma dag fick jag ett telefonsamtal där jag fick mer information. Det kändes väldigt seriöst och jag fick svar på alla mina frågor, vilket var en stor trygghet för mig som inte rest på egen hand förut. Jag bokade in två veckor i Zimbabwe på lejonprojektet på Antelope Park och därefter två veckor i Namibia på Noaks Ark. Work and travel hjälpte mig med att boka in resan och alla papper som skulle fyllas i innan dess. Vi hördes av flera gånger innan jag åkte vilket kändes väldigt bra.

Vad hände när du anlände till Zimbabwe och hur tog du dig till projektet?

När det väl var dags att resa var jag väldigt nervös men allt var så bra ordnat och allt gick som det skulle. När Jag kom fram till Zimbabwe var det bara att fylla i en visumsansökan, visa upp passet och betala 30 dollar, sedan vad det klart. När jag kom ut i ankomsthallen möttes jag av en kvinna som förde mig till ett hus där jag skulle spendera min första natt innan jag skulle resa vidare till Lion Breeding. Hon var väldigt öppen och trevlig och berättade mycket som var värt att veta om landet och lejonprojektet. I huset träffade jag två engelska tjejer som var på väg hem från projektet. De hade så mycket att berätta, och jag kunde knappt vänta på att natten skulle gå så jag kunde åka vidare till den underbara plats de beskrivit.
Följande dag gick vi upp tidigt och samma kvinna som dagen innan hämtat upp mig från flygplatsen, kom och skjutsade mig och en kvinna, som kommit till huset lite senare på kvällen, till en buss som sedan tog oss hela vägen till Gweru. När vi anlände där, efter en cirka fem timmar lång bussresa, hämtade Sam, en kille som är ansvarig för volontärerna på Lion Breeding, oss och tog oss till projektet. Väl framme fick vi träffa de andra volontärerna innan vi installerade oss i ett fyrbäddsrum. De första dagarna fick vi lära oss en massa genom olika introduktioner. Det fanns ju inte bara lejon utan även elefanter och hästar.

Hur såg dagarna ut på projektet?

Under de två följande veckorna var jag med om mitt livs äventyr. Varje morgon vid tretiden vaknade jag till ljudet av lejonens rytande, en helt fantastisk känsla som gjorde det värt att "störas" så tidigt. Halv sju började sedan dagens aktiviteter. De flesta morgnar började med en lion walk, dvs vi tog ut en del lejonen och gick med dem, kelade med dem och bara satt i deras närhet. Andra morgnar fick man hjälpa till i stallet och se till så att alla hästar fick mat, borsta dem, kolla till hovarna och se så att ingen var skadad eller liknande. När vi hade introduktionen med hästarna var vi med dem en hel dag för att lära känna dem och lära oss grunderna för att sedan rida ut på savannen. Där fick vi se både zebror, giraffer och en massa olika sorters antiloper på bara ett par meters avstånd, något man aldrig skulle kunna göra med bil.

Efter dagens första aktivitet hade vi en kort rast då vi åt frukost innan vi gav oss ut igen. Följande två pass kunde vara allt ifrån att rida elefanter till att hjälpa till att laga stängsel. En del aktiviteter var inte lika roliga, till exempel när vi skulle städa de olika djurens inhängnader, eller förbereda maten till lejonen. Det gjorde emellertid ingenting eftersom man var väl förberedd och tiden gick fort när man hjälptes åt. Den fjärde och sista aktiviteten för dagen brukade för det mesta vara något roligt. Antingen gick man ut med lejonen igen eller så vandrade man med elefanterna. Det var en helt otrolig känsla att komma så nära dessa stora djur och bara gå i deras tempo. När dagens aktiviteter var över samlades vi ofta runt lägerelden och satt och pratade och hade det trevligt. En del kvällar regnade det så då tittade vi på film så länge vi hade ström, innan vi gick och lade oss.

Vad gjorde ni när ni inte jobbade med projektet?

Något jag tyckte var bra med Lion Breeding var att de jobbade väldigt mycket för att vi volontärer skulle trivas och anordnade en massa aktiviteter för oss utöver det vanliga arbetet. Vi fick bland annat spendera en dag med en kvinna från tvättstugans familj. De bodde precis utanför Lion Breeding i små skjul. Pappan hade tre olika fruar och 27 barn, som alla ville leka med oss och visa oss runt. Där fick vi också lära oss ett par inhemska danser och sånger som utfördes till trummandet, som de som inte ville eller kunde dansa, stod för. Därefter fick vi hjälpa till och förbereda maten och sedan diska efter femtio personer i två små diskbaljor. De hade ju inte rinnande vatten så det fick bli så rent det gick med det lilla vatten vi hade. Denna dag var en upplevelse som knappt kan beskrivas. Hur underbart livet inne på Lion Breeding än var, så var det här vi fick känna på den afrikanska vardag som miljontals människor lever.

Varje lördag samlades vi volontärer och åkte för att besöka ett barnhem. Vi lade fem dollar var och sedan åkte vi in till stan för att handla saker till barnen. Det var tvålar, ris och diskmedel, allt som man behöver för att klara vardagen. Sedan köpte vi så klart även lite godis som var väldigt populärt!

Skulle du rekommendera andra att åka iväg på en volontärresa?

Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om min resa men de fantastiska känslor och den gemenskap man fick ta del av kan inte beskrivas med ord. Jag rekommenderar varmt alla som är intresserade att åka till Lion Breeding. Du träffar underbara människor i alla åldrar från hela världen, får spendera mycket tid med de olika djuren, särskilt med lejonen, du får lära dig så mycket nytt som du aldrig kunde läst dig till och du får ta del av en fantastisk kultur!

Mer om att volontärarbeta i Zimbabwe

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Emelies volontärarbete i Thailand!

Thu, 12 May 2011 12:51:55 GMT

Hej Emelie, välkommen hem från Thailand! Hur har du haft det?

Jag har haft det hur bra som helst. Resan har definitivt blivit ett minne för livet.

Du och en kompis till dig valde att åka som volontär till Thailand för att hjälpa till på barnhemmen och även undervisa på skolor i Singburi, hur var det?

Att vistas på barnhemmet fick mig att verkligen inse hur bra vi faktiskt har det här hemma i västvärlden. Barnen, som var i blandade åldrar, utstrålade en glädje som jag aldrig mött förut och det var väldigt lätt att kommunicera och umgås med barnen. Undervisningen krävde inte alls mycket tidigare erfarenheter utan eleverna och lärarna var glada över att vi var där och lärde ut engelska. Med andra ord var vi så välkomna överallt och människorna vi mötte har varit helt underbara.

Hur såg en arbetsdag ut för dig som volontär?

Dagen började med en halvtimmes busstur från volontärcentret till barnhemmet. Väl på barnhemmet fanns en hel del sysslor att ta itu med, allt från golvläggning, murning, undervisning och att måla diverse möbler och väggar. En arbetsdag varade generellt runt 5 timmar plus en timmes lunch, där maten var supergod. Sysslorna kunde man givetvis variera mellan, från dag till dag, och om man bara öppnar ögonen och tar eget initiativ finns det så mycket mer man kan göra. Runt klockan 15.00 begav vi oss tillbaka till centret igen.

Barnen som lever på hemmen har inte haft det lätt i sin uppväxt, fick ni någon chans att sprida glädje och komma nära barnen?

De flesta barnen hade faktiskt familj och föräldrar, men problemet var att familjen inte hade råd att behålla sina barn under skolåren. Barnen utstrålade en enorm glädje och vilja att lära sig nya saker. I gengäld gjorde vi många lekar och sjöng sånger för att variera undervisningen och samtidigt ha roligt. De äldre barnen hade svårt för att lära sig och kunde mycket lite engelska vilket innebar att kommunikation brast en del, men även här gick sånger och lekar hem.

Kände du att ni som volontärer gjorde nytta och faktiskt hjälpte till på projektet?

Jag tycker absolut att vi gjort någon nytta. När jag befann mig på barnhemmet hann de ske så mycket förändringar, vi hann med riktigt mycket saker. Muren blev äntligen målad, pojkarna fick ett helt nytt golv, en scen byggde för framträdande och målade figurer fyllde barnhemmets väggar. Barnen, lärarna samt vår "projektledare" var nöjda med vår insats.

Träffade du många andra volontärer?

Trots att majoriteten av volontärerna var svenskar så har jag lärt känna så många, härliga människor som jag tänker fortsätta att träffa hemma i Sverige. Jag kan nog ärligt säga att alla på centret kom bra överens och de flesta umgicks med alla och nya vänskapsband skapades.

Var ni fler volontärer som jobbade på samma barnhem, hur var det i så fall?

Eftersom man kunde välja vecka för vecka vilket projekt man ville delta i, varierade volontärmängden hela tiden. Som flest var vi ungefär 15 personer samtidigt på barnhemmet och som minst 5 stycken. Mängden spelade ingen roll egentligen, utan det som spelade roll var hur effektivt och bra arbetet utfördes. Oftast delade vi själva in oss i mindre grupper om 3-5 personer, då vi ville göra samma syssla den dagen.

Vad hände efter en arbetsdag, hade ni några roliga kvällar på volontärcentret?

På eftermiddagarna tog vi det lugnt, vilade eller solade. Klockan 17.00 var det kvällsmat och sedan var det fritt fram att göra vad man kände för. Internetcaféet i närheten och baren mitt över gatan var ständigt besökt av oss volontärer. Det fanns även TV med DVD, så att man kunde ha filmkvällar på centret.

Vad är det bästa med ditt äventyr i Thailand?

Det bästa har varit erfarenheten och känslan av att man har gjort någonting bra för någon annan. Att arbetet man gjort verkligen gjort effekt och glädjen från barnen har gjort äventyret värt vartenda öre.

Det var ett tag sedan du åkte iväg. Varför valde du att åka med Work & Travel Company?

Jag har varit på flera informationsmöten, på Campus i Helsingborg bland annat, med Work and Travel Company och där har jag blivit inspirerad till att åka. Eftersom det var första gången jag åkte, tycker jag det var smidigt och skönt att ha en kontaktorganisation som hjälpte till med allt.

Hur har du upplevt servicen från början till nu?

Servicen har varit bra, med tanke på att Work and Travel Company ordnade med visum och allmän information före resan. Nu i efterhand tycker jag att Ni följer upp volontärerna bra, dels genom att bara fråga hur vi haft det, samt med denna intervju. Förutom att lite information på hemsidan inte stämde med hur centret och projekten var väl nere i Thailand, vilket det gör nu, så har servicen varit jättebra.

Vad har resan givit dig, något du kommer ha med dig?

Jag kommer att bära med mig av erfarenheten av att undervisa elever som inte haft samma uppväxt eller möjligheter som vi här hemma har haft. Erfarenheten av att vara till hjälp och att kunna hjälpa, med lite eller inga läromedel alls, har varit en erfarenhet jag kommer att bära med mig hela livet.

Skulle du kunna rekommendera ditt äventyr till andra? och i så fall varför?

Jag skulle verkligen rekommendera att göra detta eller ett liknande äventyr till andra unga. Vad man får ut av sin resa går inte att beskriva med ord, utan kan verkligen bara upplevas i verkligenheten. Det man läser i skolan eller ser på TV är ingenting jämfört att ha upplevt en sådan här resa, denna möjlighet att faktiskt känna att man kan förändra en liten del av världen. På min första resa ute i världen har Work and Travel gett mig en trygghet och någonstans att börja.

Mer om att volontärarbeta i Thailand

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!

Läs om Jeanettes äventyr i Ghana!

Tue, 10 May 2011 09:12:39 GMT

Jeanette, Work & Travel Company, Helsingborg

Välkommen hem!

Med asi! Det betyder tack på Twi.:)

Hur har du haft det?

Det har varit en helt fantastiskt upplevelse, men jag stötte även på kulturchockar som för stunden gjorde mig lite ängslig. Såhär i efterhand förstår jag att de var i just de stunderna jag lärde mig mest.

Vad hände under din första tid i Ghana?

Då jag aldrig varit i Afrika innan, var de första dagarna överväldigande. Lite av en kulturchock skulle man kunna säga, men en positiv sådan. Utan en förberedande introduktion för landet, dess rutiner och seder reste jag direkt till staden Kumasi för att leva hos en värdfamilj och besöka några av våra vanligaste projekt; Barnhem, skola och HIV/AIDS. Jag besökte några olika projekt i varje genre och jag föll lika mycket för alla. Otroligt många intryck överöste mig under denna första vecka och jag i stort sätt slängdes in i en helt annan värld än vad jag är van vid. En värld av enbart högerhänta (jag är vänsterhänt), lågt tempo och enormt självförtroende och framtidstro. Helt fantastiskt.

Du var med och hjälpte till på barnhem i Kumasi, vad fick du som volontär göra?

Ja, det var det första projektet jag kom till. Där fick jag se och hjälpa till med vad man som volontär kan få göra på ett barnhem. Här handlar det verkligen om att vara där för barnen. Att väcka dem på morgonen, tvätta dem, klä dem inför dagen, skolan eller daghemmet och att mata dem och natta dem. Här emellan är en stor del också att hitta på roliga aktiviteter med barnen, se efter dem och hjälpa dem på olika vis. Volontärerna kan ofta välja att jobba dagtid och/eller kväll och natt.

På barnhemmen finns det väldigt ofta också skolavdelningar eller förskolor för de yngre, dit barnen går och spenderar några timmar på dagarna. Dit kommer också barn utifrån och går i skolan. Volontärer kan därför ofta också bli tillfrågade att lära ut i olika ämnen. Då är detta lärande på låg nivå och man behöver därför inte någon erfarenhet av det sedan innan.

På barnhemmen finns ofta en del handikappade och funktionshindrade barn, där efterfrågan på volontärer som kan ta hand om dessa barn är väldigt stor.

Vilka olika projekt finns det att välja mellan?

Det finns massor av projekt att välja mellan. På vår hemsida nämner vi många, men det finns ändå många fler. Har man något speciellt önskemål som inte finns med där är man varmt välkommen att göra en förfrågan. Jag besökte de tre vanligaste projekten barnhem, skola och HIV/AIDS och jag pratade med många volontärer på dessa projekt som trivdes jättebra. De sa att de redan kände långt innan avresa vilket projekt som kändes mest rätt för dem. Det kan jag inget annat än att hålla med om, det känner man på sig.

Vad är meningen med de olika projekten i Ghana?

I Ghana finns ett stort behov av hjälpande händer. Att förbättra situationen för det ghanesiska folket på olika vis; barnen på barnhemmen behöver vår kärlek, och våra varma händer. Städer, byggnader och toaletter behöver byggas eller rustas upp och behöver våra muskler. Skolor behöver lärare och vår kunskap att lära ut är mycket behövlig. Sjukhus behöver utbildade sköterskor och så vidare. Listan är lång. I Ghana finns en uppsjö av olika områden som kan ha nytta av vår hjälp och vårt stöd.

Fick ni ledigt någon gång? Och i så fall vad gjorde ni då?

Ja, på kvällarna var jag ledig och även på helgerna och det är framför allt under den fria tiden man får chansen att verkligen lära sig av kulturen och att leva som det ghanesiska folket gör. Så kvällarna spenderade jag med min värdmamma, Florence, en helt underbar Ghanesisk "bullmamma" som verkligen tog hand om mig. Hon lärde mig att laga ghanesisk mat och hur man äter i Ghana, alltså med höger hand. Vi spelade ett ghanesiskt spel, gick på marknaden i Kumasi, hälsade på hennes familj och mycket mer. Det var en upplevelse att få leva som de gör, väldigt lärorikt. På helgen emellan mina två veckor i Ghana tog jag mig till ställen jag hade hört talas om av andra volontärer som jag träffat tidigare under resan. Många pratade om Cape Coast vid kusten för lite lugn och ro och relax. Ett ställe att träffa och hänga med andra volontärer eller att vandra och se afrikanska djur i Kakum National Park. Ett annant hett resmål är Volta region i öst och där man kan vandra och njuta av landskapet eller bada i vattenfallen. Det finns massor att se i Ghana och tiden räcker inte riktigt till, därför väljer många att även resa runt efter avslutat projekt ett par veckor.

Hur bodde du?

Jag bodde hos en värdfamilj i Kumasi första veckan, och som jag nämnde tidigare var det en helt otroligt rolig upplevelse. Det är sätt att verkligen få känna kulturen och man lär sig uppskatta det man har här hemma. Andra veckan, som för våra resenärer är första veckan, var en introduktionsvecka i Accra då jag bodde på Pink Hostel med resterande volontärer som kommer ner på söndagen. Det är bra hostel och en superkul och bra vecka med ett bra gäng volontärer.

Jag antar att du träffade mycket folk också? Var det bara svenskar som volontärarbetade?

Ghana är ett land som inte är fyllt med turister. De vita människorna man ser är de flesta volontärer, oftast från Holland och Tyskland faktiskt. Även lite britter, norskar, svenskar och amerikaner. Jag träffade mycket folk.

Vilken var höjdpunkten på din resa?

Det är så fruktansvärt svårt att säga. Men under de första dagarna på det första barnhemmet framträdde en känsla av oändlig tacksamhet på riktigt i mitt hjärta. Jag hade aldrig tidigare känt det så starkt och jag kommer aldrig glömma det. Att en nalle, som för de flesta här hemma är en given leksak, kan sätta ett så stort solskensleende på en liten kille, var rörande för mig. Dessa små barn, som inte räckte mig längre än till knäskålarna, kastade sig runt mina ben och var så glada av att se mig. Dessa småttingar saknar en mamma, saknar en familj. Det är svårt för mig att föreställa mig det och jag tar med mig känslan jag fick när jag såg deras söta ansikten som ändå uttryckte så mycket glädje och uppskattning. Man kan lära sig så mycket av detta.
Jag hade en föraning innan jag reste att jag skulle komma hem och vara mer medveten om vad jag har här hemma, men att det skulle vara såhär starkt hade jag ingen aning om. Den känslan blir min höjdpunkt.

Du har tidigare varit i Australien och äventyrat, hur skulle du jämföra din Ghanaresa jämfört med den?

Oj, skillnaderna är så många och så stora. Det är två vitt skiljda typer av resor som jag gjorde i två helt olika tidpunkter av mitt liv. Australien – en resa jag gjorde för att jobba och resa, leva loppan, träffa folk från hela världen och våga. Mer ett äventyr för att bli vuxen. Ghana – En resa jag gjorde när jag var vuxen och visste vem jag var. En resa av ett annat intresse, ett intresse av kultur, engagemang, ansvar och lojalitet. För mig har dessa resor betytt väldigt mycket, men där innebörderna varit nästan de motsatta. Jag skulle aldrig välja bort någon av dem.

Vad är det som är så fantastiskt med att volontärarbeta med människor?

När man jobbar mot ett mål är i sig en fantastisk känsla och det spelar ingen roll om man gör det i grupp eller själv. Målet i detta fall att försöka få ett folk att få det lite bättre ställt på olika sätt och att få sträcka ut min hand och hjälpa till var för mig ett engagemang som fick mig att må bra. Samtidigt som man ger mycket på en sådan här resa där man volontärarbetar med människor, plockar man själv med sig jättenyttiga lärdomar längs vägen, som får en att utvecklas och växa som människa. It´s a two way street.

Skulle du kunna rekommendera resan till andra?

Utan tvekan.

Tack för din stund.

Vassego.

Sitter du och funderar på att åka iväg som volontär i Ghana för att hjälpa befolkningen? Tveka inte på att höra av dig till Jeanette som mer än gärna delar med sig av sina erfarenheter. Att komma iväg för att volontärarbeta med människor är ett perfekt sätt för att få ut så mycket som möjligt av din resa. Du kommer även känna en personlig tillfredsställelse av att ha hjälpt till, utvecklas som person och få nya perspektiv på livet. Du kommer arbeta i en fantastisk miljö och träffa många sköna människor!

Mer om att volontärarbeta i Ghana

Jag har några frågor

Boka ditt äventyr!